Utsikt från ett sjukhusfönster
Den 24 kom dom mina godisar från norr, äntligen, är dom här. Vi var barnvakt på lördagskvällen, så dotra kunde gå ut, Dubliners blev det med storebror och sambon samt kompis. När hon kom hem på natta satta jag och vänta, orka int längre blev att ringa 112 och akuten nästa.
så sur arg och ledsen, varför ska det va så här, nå jag tror att jag va nog inte riktigt kurerad första gången. Så det blev avd 55 igen i 10 dar. Barn o barnbarn fick klara sig utan mig, men dom va snäll och hälsa på ibland...Mannen i mitt liv va upp varje dag utom en dag då han tog en dagsresa till Åland, va int mer än rätt.
Ja nu är jag hemma igen men tungt är det,jobbigt med andningen. Nog om det nu.
Barna va på Grönan och ner till Kålmården.
På besök hos Bamse
Blir mer sedan måste pausa lite! Man ska inte spara till senare märker jag för nu har jag tappat tråden på den här sidan. Gör det samma! Hare gött
Det är ju alltid trist när du måste åka till sjukan - men det måste vara än värre precis när du äntligen får besök från de dina
SvaraRaderaHej Doris. Det var roligt se lite bilder på dina barbarn. Bamselandet är roligt när man är liten. Jag var dit med Ludde när han var en liten gosse. Jag förstår att du blev arg och ledsen på samma gång, när du blev inlagd när dom äntligen kommer och hälsar på. Vad kan jag säga till tröst? Orden tar slut. Ibland är det bara "uppförsbackar". Tusen kramar.
SvaraRadera